dancingdownunder

Nar man stanger dorren till nagot betyder det inte att man inte tittar genom nyckelhalet ibland. Ska man det eller inte?
Jag har svart att inte gora det, men pa nagot satt skadar det bara mig sjalv nar jag inser att "bakom stangda dorrar" pagar de saker man egentligen inte vill veta.
Jag har oftast svart att tro ont om manniskor och har en dum tendens till att forlot om och om igen.
Men ar det en bra eller dalig egenskap da men hela tiden tvingas att bli besviken..

Men idag insag jag att dessa manniskor som har funnits i mitt liv inte langre betyder nagot.
Jag tittade pa sandra idag och kande mig valdigt forvanad nar jag sa "for forsta gangen kanner jag ingenting" For forsta gangen bryr jag mig inte om om ni forandras eller inte.

Jag har mina vanner, dem jag umgas med, dem som gor mig glad och dem jag mar bra av. Jag behover inte ga runt och hoppas att ni andra ska forandras eller att jag nagon gang kommer kunna lita pa er.

Ni forstar nog inte hur mycket ni betyder ni dar hemma. Dumt nog ar det nog sa att man vet inte vad man har forens man far sakna det lite! Men GUD vad jag alskar er ni ar akta!

OCH sandra! Jag alskar dig och du ar en av min narmsta van, det ar sa skont att ha dig vid min sida for jag vet och kommer alltid veta att du kommer alltid finnas dar for mig! <3

Jag ville bara fa detta sagt kanske for folk ska fa sig en tankestallare om manniskor dem har omkring sig och kanske for jag vill avsluta detta kapitel i mitt liv.

Over and out / Lisa